Så fungerar spermadonation

907


Spermadonation är ett alternativ för ofrivilligt barnlösa par där anledningen till infertiliteten återfinns i mannens spermaproduktion. Ibland finns av olika anledningar ingen sperma i sädesvätskan och i vissa fall upptäcks att de spermier som finns inte är tillräckligt rörliga för att kunna befrukta ett ägg.

Spermadonation är också en lösning för lesbiska par och ensamstående kvinnor som vill bli föräldrar genom assisterad befruktning.

Den som donerar spermier ska vara mellan 20 och 45 år gammal och måste uppfylla ett antal kriterier. Dels får han inte bära på några ärftliga sjukdomar och dels måste han själv vara fullt frisk. Avsikten med donationen får inte baseras på själviska anledningar utan enbart en önskan om att hjälpa andra att få barn. Donatorns utseende spelar också roll, när hans prov ska matchas mot de blivande föräldrarna; längd, hår-, hud- och ögonfärg måste stämma överens.

Donatorn lämnar ett spermieprov och ett antal blodprover där man tittar efter infektioner och sjukdomar och han får också gå igenom en medicinsk och psykosocial bedömning hos läakre och beteendevetare.

Om han blir godkänd som donator får han komma och lämna spermieprov vid ett antal tillfällen. Proverna fryses ner och ett halvår efter det senaste inlämningstillfället tas nya blodprover för att säkert utesluta infektioner.

När infektioner uteslutits är provet redo för donation.

Mottagarparet får aldrig veta vem donatorn är, och är också själva anonyma inför donatorn. Föräldrarna har dock en skyldighet att tala om för barnet som blir till, att han eller hon har kommit till genom spermadonation. I mogen ålder har barnet rätt att få reda på mer om sitt genetiska ursprung. Med andra ord är det bara donatorn och mottagarparet som är anonyma för varandra, men så småningom får barnet själv ta reda på vem donatorn är.