Murphys lag

768


Häromdagen satt jag och maken och pratade om allt som vi gått igenom den senaste tiden. Det är ju en del. All denna tid på sjukhus, operationer, missfallet och allt runt det. Då sa jag att vi, i min familj, brukar säga att för varje skitår man har får man sju riktigt bra år. Sen sa jag att ”det är så skönt att det är över, nu har jag haft all otur man kan ha… Inget mer kan ju hända detta året iallafall.. ”

SÄG ALDRIG SÅ!!

Jag ligger just nu inlagd på sjukhuset igen. Det är som ett dåligt skämt! Dagen efter jag sa det där fick jag sjukt ont i magen och vi åkte till akuten. Efter 18 (!) timmar på akuten och en CT röntgen såg de att jag har infektion efter operationen. Så nu ligger jag här, får massor med morfin för allt gör så ont o sen antibiotika för infektion. Imorgon ska jag sövas o de ska gå in o kolla vad som är fel. Snacka om otur!! Murphys lag! Lagen om alltings jävlighet. Det som kan gå fel gör det..

Det ligger en jättegullig kvinna, typ 80 år, i samma rum som jag. Vi har deckarkväll. Det går deckare på TV hela kvällen som hon så gärna ville kolla på. Så vi har deckarkväll. Jättemysigt! Dessa sjukhusvistelser leder iallafall till en del oväntade trevligheter.

Jag fick även en insyn i den sämre delen av vården igår.. Jag fick ju vänta 18 timmar på akuten. Jag var då prioriterad pga det jag sökte för. Under natten kom det in flera trafikolyckor och andra trauma som var akuta. På Uppsalas sjukhus jobbar det 2 kirurger på natten. De har hand om akuten plus att de har jour på sina avdelningar. Jag förstår inte hur de ens hinner andas. Deras arbetssituation är galen. Sköterskorna på akuten gör ett hästjobb. Det var så mycket patienter på akuten att vi låg i korridorerna och korridorerna blev fulla. Nästan alla patienter var irriterade över att få vänta så länge, och dessa sköterskor gjorde verkligen ett superjobb för att vi alla skulle ha det så bra som möjligt! De var ju asstressade och en del av dem var ju inte trevliga alls men de flesta var faktiskt det. Hur överjävligt de än har det.. Att komma upp på avdelning efter det där var som att komma till ett lyxhotell! Alla jag har träffat på avdelningarna har varit helt underbara.

Nu hoppas jag på att det går bra imorgon och att jag får komma hem snart!!

DELA

Om bloggen Lisa Marie

Jag heter Lisa Marie och vi var, äntligen, gravid med mitt andra barn! Tyvär förlorade vi barnet i sviterna av en autoimmun sjukdom här nu den senaste månaden. Min blogg har hittills handlat om en månad på sjukhus med ulcerös kolit som ledde till missfall. Och operation av tjocktarmen och stomi. Detta kommer påverka om vi blir gravida igen. Tänkte beskriva vägen dit. Hur med hjälp av specialistmödravården blir vi gravida igen och vad händer sen? För gravida ska vi bli! I mitt liv finns min man och vår underbara, busiga och väldigt bestämda treåring. Jag har den autoimmuna sjukdomen ulcerös kolit, som jag blev diagnosticerad med 2003. Och det är den som är anledningen till att livet är som det är. I övrigt ska jag disputera inom molekylär medicin under hösten. Så allt är väldigt spännande!

Föregående artikelMys på hög nivå
Nästa artikelVad skriver man egentligen i ett förlossningsbrev?