Mer död än levande idag!

663


Jag har just legat och kollat lite på mobilen, med armarna utanför filten. Nu fryser jag så att jag skakar. Jag drar upp filten upp över armarna. Lägger mig på sidan med händerna mellan låren. Shit vad kall jag är. Här ligger jag och bara skakar. När händerna börjar värmas försöker jag värma mina iskalla armar. Gnuggar längst armarna, under filten för att behålla värmen.
Hur kunde det här gå till. Vi har ju ändå över 20 grader inne. Måste tända en brasa. Men jag vill inte ta av mig filten. Men kylan får mig att tillslut att kliva upp och lämna filten kvar i soffan. Orkar inte tända i öppna spisen. Så jag går fram till vår fake brasa, fyller den med spisbränsle och tänder på. Ställer tillbaka glaset och känner att nu kommer det åtminstone bli några grader varmare under de två timmar som den brinner.

Jag har inte fått sova inatt, snuvan har hållit mig vaken. Jag har behövt snyta mig minst var 20e minut, ibland med 5 minuters mellanrum. Det var ganska tidigt efter att vi hade gått och lagt oss som jag frivilligt flyttade mig till vardagsrummet på nedervåningen, så att Daniel skulle få sova inatt. Han är ju och jobbar idag.

Det värker i hela kroppen. Hostar emellanåt och det känns allvarligt som att lungorna är på väg att lossna. Jag känner mig helt mosig i huvet av denna förkylning. Allt jag vill är att få sova en stund. Måste dubbelkolla temperaturen här inne, det känns som att jag ska frysa ihjäl. Tar mig med tunga steg ut i köket. Pulsen ökar och andningen blir rejält ansträngd. Lyfter ögonen mot displayen på väggen, jo det är över 20 grader. Hur kan jag frysa så mycket?
Måste kolla om jag har feber. Tur att örontermometern ligger inom räckhåll. *Biiip* Nä, bara 36,7. Hur kan jag frysa så mycket?
De typ 10 meterna ut i köket och tillbaka känns som ett maraton. Nu måste jag bara få lägga mig ner. Tillbaka i soffan. Nu känns det som att min puls slagit i taket, andningen är rejält ansträngd och jag vill bara lägga mig ner och dö. Kryper ner under filten. Men det räcker inte med en filt. Jag lägger över ytterligare två filtar. Kryper ner under detta lager av filtar. Passar på att snyta mig en gång, så att jag kan få ligga ner några minuter sen. Lägger mig på sidan och drar upp lagret med alla filtar upp till hakan.

Det värker i hela ryggen, i varenda muskel. Jag måste ta i för att andas. Låter väl som en 80 åring med lungsjukdom. Det bara rosslar och jag låter döende. Även musklerna i benen värker och uppe i nacken. Ni vet den där känslan när man har extremt hög feber och hela kroppens alla muskler värker. Den känslan har jag i kroppen just nu.
Det tar bara en liten stund så känner jag hur det börjar rinna i näsan igen. Jag vill inte utanför mitt lager av filtar, lutar huvet i en annan vinkel i hopp om att klara mig en stund till.
Huvet orkar knappt tänka längre, det är så mosigt att jag inte ens orkar sätta på en film. Har lite lugnande musik i bakgrunden, det är allt jag orkar med. Känner mig verkligen helt väck. Ligger här och bara yrar. Känns som jag tappar känslan om vad som är verkligt.
Nähä, nu måste jag snyta mig igen. Ut snabbt under filten, fram med papper och tar i allt jag har för att få det snabbt överstökat. Det känns som att jag ska snyta loss mina lungor, fruktansvärt ont gör det. Men nu kan jag äntligen lägga mig här och dö igen. Tillbaka in under mitt lager av filtar. Ljuset får det att hamra i skallen. Sträcker mig efter en kudde och flyttar den för att skugga mitt huvud från ljuset som sipprar in genom vardagsrumsfönstret.
Åh, jag kanske kan få sova en liten stund. Precis när jag känner att jag börjar glida in i drömmarnas värld känns det som att jag sätter i halsen. Jag är så väck så jag hostar och ger det ett nytt försök. Så håller jag säkert på i 20 min. Sen flyttar jag huvudet och hoppas på att känslan om att sätta i halsen ska försvinna. Men det fortsätter att upprepa sig.
Här ligger jag och yrar i 50 min. Nu fryser jag i alla fall inte längre. Jag är verkligen helt förstörd av en enkel förkylning.

Senaste månaden har jag fått sova konstant med halstabletter i munnen. Har de tagit slut så har jag vaknat av att det gör superont i halsen eller så får jag en hostattack. Så det förbrukas ett gäng halstabletter varje natt. Inte som att man har nog med problem att sova på nätterna när man är gravid.

Det här är tydligen helt normalt att en förkylning slår ut en på detta vis när man väntar barn, speciellt tvillingar. Man är så extremt mycket känsligare som gravid för bara enkla sjukdomar. Ens immunförsvar är extremt nedsatt för att kroppen inte ska se fostren som något främmande, som kroppen i så fall skulle stöta bort. Jag skulle inte vilja få något allvarligare. Det är tydligen normalt att det kan ta flera månader att bli frisk från en vanlig förkylning också.
Jag var ju hemma från jobbet för en månad sen, blev aldrig riktigt frisk efter det. En enklare förkylning har hela tiden funnits där och halsont. Så blev jag sämre nu igen, vilket gjorde att jag åkte till läkaren. Men det är tydligen helt normalt när man är gravid. Så det är bara att vänta ut detta. Det är tillräckligt jobbigt att ”bara” vara förkyld.

Av någon anledning laddas bilden upp, upp och ner, hoppas ni kan leva med det. 🙂

DELA

Om bloggen Soffiproppan

Halloj, Sofie här. Ser med nyfikenhet på livet och på världen. Har passerat 30 sträcket och är snart närmare 40 än 30, så där mitt i livet brukar många säga. Strävar nu efter ett liv med så få begränsningar som möjligt. Uppskattar lite äventyr, men även relax på fritiden.
För några år sedan träffade jag en kille som jag kände ”han vill jag veta mer om” om. Våren 2015 flyttade vi till hus. Sen på skottdagen friade jag till min karl och fick det bästa svaret, ”så klart att jag vill”. Så nu planeras bröllop till sommaren 2017 och vi har nu bestämt oss för att bli en familj på riktigt. Nu väntar vi tvillingar. Var gärna med på vår resa om du vill.

Föregående artikelNy dag gryr
Nästa artikelInfo om enäggstvillingar