Kommer våra barn att minnas vårvintern?

628

April. Och sociala medier svämmar över av tidiga vårtecken. Knoppande blommor, uteserveringar, bara huvuden och grönskande gräs. Där jag bor innebär aprilväder vanligtvis plötsliga snöfall och djupa moddiga hjulspål på gatorna. Vi firar solens återkomst med att njuta av skarsnö och isar som bär och kommer fräknigare än påskkärringarna tillbaka efter påskledigheter. De senaste tre årens varma, snöfattiga vintrar har inneburit rekordsnabb växling mellan vinter och vår.

Redan nu har jag tagit fram barnens cyklar och de kryssar fram mellan isiga vattenpölar på osopade gator. DSCF4970Flera veckor tidigare än vanligt. I helgen försökte vi dra min systerdotter i pulka på skoterspår som till hälften bestod av barmark. Någonstans känns det oroande. Vad hände med vårvintern? Det är inte bara de här tre åren, forskningen är tung som pekar på att vi är på väg mot en global naturkatastrof. Hur kommer våra barns vårar att se ut egentligen?

Jag är en hängiven värmedyrkare, men jag vill inte leva utan årstider. Inte heller vill jag se miljontals människor drivas på flykt undan torka och översvämningar. De flyktingkatastrofer som i årtionden pågått i kölvattnen av krig och utnyttjanden av u-länders naturresurser är illa nog som de är. Debatten om klimatförändringar är lika snårig som solklar. 20 % av världens befolkning förbrukar 80 % av jordens resurser. Men det är siffror som troligen kommer förskjutas i och med att vi på många håll ser en explosionsartad utveckling gällande välfärden. Tyvärr har länder som Brasilien och Kina inte resurser att hålla de miljökrav som man i framstående länder som Sverige försöker sträva mot. Och den hastighet med vilken vi nu släpper ut växthusgaser och annat elände som förgiftar vår jord kan få en balans som upprätthållits i årtusenden att vackla.

Ganska ofta hör jag människor i min omgivning uttrycka att de hatar vintern. Och inte helt sällan att de skulle välkomna en global uppvärmning på några grader. Vilket skulle rättfärdiga tomgångskörning och hela vår köp-och-släng-livsstil. Det första uttalande kan jag ta. Jag begriper att man kan bli less på mörker och kyla. Men det stör mig att människor blundar fullständigt för konsekvenserna av miljöförstöring och klimatförändringar. Det handlar om mycket mer än åverkan på naturen.

Att tro att vi skulle gå opåverkade av en global uppvärmning för att vi lever i en av världens kallare zoner är inte bara själviskt utan också väldigt naivt. Förställ er en massiv folkvandring från jordens tempererade delar. Hur ”beredda” är vi att möta upp det? Vilket kaos skulle utbryta om antingen våra banksystem, välfärdssystem, livsmedelsindustri eller uppvärmningssystem skulle kollapsa? I krig och katastroftider drabbas alla. Att äga är förgängligt och den trygghet vi upplever nu lika sårbar. Vi måste tillsammans sluta förstöra miljön. Förr eller senare kommer vi inte ha något val.

…jag var bara tvungen att skriva det här.

DELA

Om bloggen Äventyra mera

Jag heter Moa och är en backpackersjäl som med min livskamrat har rotat mig i min hemstad. Med två barn och ett tredje på väg lockas jag fortfarande ut på äventyr – men inte nödvändigtvis vidlyftiga!

Jag skriver om min passion för pudersnö och yllekläder. Om hur jag lapar energi framför brasan, varför jag packar plastpåsar och kladdnötter och om friheten att kunna bära barn i obanad terräng.

Både privat och i mitt jobb som sjukgymnast möter jag alltför ofta nerstressade föräldrar. Här vill jag också dela mina bästa tips för att balansera äventyrstörsten, vardagen och behovet av vila. Jag vill inspirera till att släppa prestige och kontroll, sänka ribban och våga kasta sig ut i det okända! Välkommen!

Föregående artikelPendeln talar om vilket kön…
Nästa artikelSömnlös