Ganska tufft läge

740


Har kollat det här med stomi och graviditet. Det skrämmer mig rätt mycket! Jag vet att jag har haft stomin i fyra veckor och jag fortfarande återhämtar mig. Men ändå, jag tänker på det. Hela tiden. Läste om en tjej, supertuff, hennes stomi hade åkt ut ur magen när bäbisen blev större. Hon tryckte in den och tyckte det var lugnt. Men öh! Va! Shit, sånt där är ju skrämmande! Visst man kan ha gördel och så men, hallå! Det är klart att det finns lösningar på allt. Jag antar att man snittas också. Det känns också lite synd för jag vill verkligen alltid föda vaginallt för det finns så många fördelar med det. Fast de kanske är färre när man inte har en tarm. Som ni märker. Många frågor, inte så många svar. Måste boka tiden med familjeplanering.

Annars då. Gräsligt trött på mitt månansikte från kortisonen. Jag ser verkligen för jävlig ut! Usch har verkligen kommit ner i en svacka där ingenting känns bra. Tränar iallafall igen varje dag. Det hjälper! Enda som får mig att överleva just nu är min träningscykel!

Det blir bättre!!

DELA

Om bloggen Lisa Marie

Jag heter Lisa Marie och vi var, äntligen, gravid med mitt andra barn! Tyvär förlorade vi barnet i sviterna av en autoimmun sjukdom här nu den senaste månaden. Min blogg har hittills handlat om en månad på sjukhus med ulcerös kolit som ledde till missfall. Och operation av tjocktarmen och stomi. Detta kommer påverka om vi blir gravida igen. Tänkte beskriva vägen dit. Hur med hjälp av specialistmödravården blir vi gravida igen och vad händer sen? För gravida ska vi bli! I mitt liv finns min man och vår underbara, busiga och väldigt bestämda treåring. Jag har den autoimmuna sjukdomen ulcerös kolit, som jag blev diagnosticerad med 2003. Och det är den som är anledningen till att livet är som det är. I övrigt ska jag disputera inom molekylär medicin under hösten. Så allt är väldigt spännande!

Föregående artikelLite färg på tillvaron
Nästa artikelDags att börja om