Finns det fördelar med att ljuga…

1318


Om det inte fanns någon fördel, skulle folk inte ljuga.

Finns det legitima lögner, vita lögner och lögner som är okej? Vilka är dem? Finns det lögner som är bättre eller sämre, vart går gränsen, undrar jag. Hur ska min omgivning veta när jag talar sant och när jag inte gör det.

Jag är fostrad till att tänka att jag ska uppföra mig på ett sådant sätt att jag aldrig behöver be om ursäkt eller ljuga om saker jag gör. Det innebär förstås inte att jag aldrig ber om ursäkt, det behöver jag ibland, oftast är det en olyckshändelse och sällan på grund av att jag gjort någon illa med flit. Fördelen med ett sådant förhållningssätt är att jag sällan har dåligt samvete eller ångrar mig. Jag kan lita på mig själv och min självkänsla stärks. Dessa kvalitéer påverkar alla mina relationer i positiv bemärkelse.

Om jag tror att jag behöver ljuga, försköna sanningar eller inte törs säga som det är, sviker jag mig själv och därmed min omgivning. På något konstigt sätt kommer alltid lögnerna fram i slutändan. Vad är poängen, vilka är fördelarna att ljuga då? Jag kan faktiskt inte komma på en enda, annat än att det är som gödsel till egot.

Förhoppningsvis får jag dåligt samvete, vilket är ett tecken på att mina signalsystem fungerar. Har jag inte det kan man säga att det är manipulation i dess renaste form, vilket är alarmerande.

När jag upptäcker att en person ljuger för mig, är det som att dra undan mattan. Ljuger man om småsaker, då kan man ljuga om allt, i mina ögon. Jag kan inte ge mig hän och lita på en annan människa, när den personen försvarar sig genom att ursäkta sig med att han/hon bara ljuger om småsaker. För mig är det ingen skillnad och jag tycker inte att det är så konstigt.

Jag försöker också lära mina barn att tala sant, genom att inte döma och värdera det dem säger. De är själva både glada och tacksamma för att de kan berätta vad som helst för mig, utan att jag blir arg. Jag tror att det är något av det finaste man kan göra för en medmänniska, att lyssna okritiskt. Då finns inte behovet att dölja något av sig själv. Jag tillåts att vara den jag är utan polityr.

Det finns många sätt att fara med osanning på och det gör alltid ondare än verkligheten i slutändan.

DELA

Om bloggen Karin Mindful

Jag heter Karin, är 44 år, gift med Niclas, trångbodd och gravid med mitt fjärde barn samt har två bonusbarn och en fransk bulldog. Min blogg kommer att handla om förhållningssätt till att vara mamma, kvinna och väninna i min stora härliga och spretiga stjärnfamilj. ”Allt kan man ta ifrån människan, utom en sak – den yttersta friheten att välja förhållningssätt till det som livet för med sig” /Viktor Frankl

Föregående artikelSitta på händerna…
Nästa artikelSista inlägget från sjukhuset