De
medicinska smärtlindringsmetoderna har utvecklats och förbättrats. De kan erbjudas
dygnet runt på de allra flesta sjukhus. De är för
det mesta effektiva, men måste användas under ett visst
skede i förlossningen - varken för tidigt eller för
sent.
Upprätta
ställningar
Många kvinnor tycker att det är lättare att hantera
värken stående framåtlutade, sittande med benen
brett isär och magen tungt hängande, hukande eller knästående
framåtböjda. Byt ställning ofta under öppningsskedet.
Gunga fram och tillbaka med bäckenet. Magdans är en av
många uråldriga smärtlindringsmetoder.
Andning och avslappning
Dusch och bad
Har en lugnande och smärtstillande effekt. Vissa kliniker har
bubbelbad och stora nedsänkta badkar. Det är bra om badkaret
är stort så att man kan ändra ställning och
sänka ned hela kroppen i vatten. Kroppen befrias från
tyngdkraften och avslappningen underlättas. Om det saknas badmöjligheter
(det kan vara kö till badet) kan du pröva med att duscha,
stående eller sittande på en stol. Spola med handduschen
över magen under sammandragningen. Det ger samma effekt som
bubbelbadet.
Värme
och kyla
Är klassiska metoder för smärtlindring. Riktigt heta,
urvridna frottéhanddukar, värmekrus, fetvadd kan placeras
på det smärtsamma området. Hårtork eller
värmefläkt kan ge skön värme. Nedkylning med
isblåsa eller kalla föremål kan ha effekt.
Massag:
Är bra smärtlindring för många kvinnor. Pappan
kan ge massage i korsryggen och över bäckenet under värkarna.
Han kan pröva att trycka sin handflata hårt mot korsryggen
under värken eller massera med en lätt cirklande rörelse.
TNS / TENS - transkutan nervstimulering
Verkar genom små elektriska stötar som i sin tur blockerar
smärtan. En batteridriven generator, ungefär så
stor som en freestyle, är kopplad med ledningar till en eller
två gummiplattor. Plattorna fästs med tejp på varsin
sida om ryggraden, nere vid ryggslutet. En mycket svag elektrisk
ström ger stötar som känns ungefär som när
man sätter handduschen hårt påskruvad mot huden.
Kvinnan reglerar själv stötarnas längd och frekvens.
Alla sjukhus har inte tillgång till TNS . På vissa håll
kan du beställa en apparat i förväg genom MVC eller
förlossningsavdelningen.
Sterila kvaddlar
Innebär att sterilt vatten injiceras direkt i huden på
ett par punkter i ryggslutet. Injektionen ger en mycket intensiv,
svidande smärta som varar i 15-30 sekunder. Det gör att
kroppens egen smärtlindring aktiveras. Den smärtstillande
effekten varar i 1-2 timmar. Därefter kan nya injektioner ges
om det behövs.
Lustgas
Är den vanligaste medicinska smärtlindringsmetoden. Gasen
består av en kemisk förening av kväve och syre.
Den verkar smärtlindrande genom att den dämpar smärtimpulserna
men också genom att den aktiverar kroppens egen smärtlindring.
Lustgasapparaten med tillhörande slang och mask att andas genom
finns i förlossningsrummet. Kvinnan reglerar själv tillförseln.
När värken kommer andas du in lustgasen. Börja med
en forcerad utandning. Andas sedan lugnt, ut och in, i andningsmasken.
Smärtlindringen
kommer snabbt, ca 40-60 sekunder efter inandningen. Den kvarstår
någon minut. Den smärtlindrande effekten är mycket
individuell. Kvinnan kan känna sig lätt berusad och vimmelkantig
av lustgasen. Hörselintryck förstärks. För att
berusningseffekten inte ska bli för stark bör man göra
ordentliga uppehåll med lustgasen mellan värkarna. Lustgasen
går bra att kombinera med olika förlossningsställningar.
Den försvinner snabbt ur kroppen och har inga kända negativa
effekter på vare sig mamma eller barn.
Vissa
kvinnor tycker att petidinet hjälper dem att slappna av och
att det på så sätt är positivt för förlossningsarbetet.
Andra tycker att petidinet påverkar medvetenhetsgraden. De
känner sig "borta" och tycker att de tappar kontrollen över
förlossningen. En vanlig biverkning av petidin är illamående
och kräkningar. Petidinet passerar moderkakan och påverkar
därmed barnet. Andningsreflexen kan störas. Effekten blir
större ju mindre barnet är. Barn, vars mödrar har
fått petidin i nära anslutning till förlossningen,
kan ha sämre färg och lägre temperatur vid födelsen.
Vakenhetsgraden och koncentrationsförmågan är nedsatt.
Det kan påverka barnets förmåga att ta till sig
bröstet och börja suga. Om påverkan är stark
kan motmedel ges till barnet.
Västerviksmetoden
(paracervicalblockad, förkortas PCB)
En metod för att med lokalbedövningsmedel blockera nerverna
som vidarebefodrar smärtan från livmoderhalsen. Bedövningen
används under öppningsskedet och anläggs av förlossningsläkaren.
Då bedövningsmedlet kan ge övergående påverkan
på barnet som därför kräver extra övervakning
av förlossningen har man på vissa ställen övergått
helt till ryggbedövning.
Ryggbedövning
(epiduralblockad, förkortas EDA)
Innebär att ett bedövningsmedel injiceras i det s k epiduralrummet
som ligger utanför ryggmärgskanalen, mellan två
kotor i nedre delen av ryggraden. Nerverna som överför
smärta från livmodern till hjärnan blockeras. Oftast
vill man vänta med att lägga ryggbedövningen tills
man ser att värkarbetet är igång. Livmoderhalsen
bör ha vidgats minst 4 cm. Om bedövningen ges för
tidigt riskerar man att hämma värkarbetet. En väl
utförd ryggbedövning ger i det närmaste total smärtlindring.
Bedövningen
läggs av narkosläkare. Kvinnan ligger eller sitter hopkrupen
med hakan mot bröstet och knäna mot magen. Området
där nålen ska föras in lokalbedövas.
Bäckenbottenbedövning
(pudendusblockad, f örkortas PDB)
Är en bedövning av mellangården, området mellan
slidan och analöppningen. Bedövningen läggs under
utdrivningsskedet. Metoden har kommit att användas mer sällan
eftersom den försvårar den naturliga krystningen.
|
