Redan på Köpenhamns flygplats börjar jag få betänkligheter. Det är värmebölja i Frankrike. Jag mår förbannat illa och är slutkörd både mentalt och fysiskt efter alla förberedelser inför bröllopet och själva bröllopsfesten. Kort sagt, jag vill gå in i VIP-loungen och lägga mig ned och dö. Som tur är känner F mig rätt väl, inklusive min tendens att dramatisera livets små missöden. För att inte tala om hur jag brukar misstolka kroppens signaler, så att minsta skavank automatiskt är ett tecken på cancer, HIV eller andra dödliga sjukdomar. Han lyckas således locka med mig på planet till Amsterdam och jag får till och med ned en smörgås på planet. När vi väl landat får vi vår hyrbil. Nu ska vi bila ner till Frankrike. Nu är det så att F är den mest fantastiske man jag någonsin träffat. Bara det faktum att han står ut med mig är ju ett under i sig, men faktum kvarstår: jag är en väldigt lycklig kvinna. Men som vi alla vet är ju ingen perfekt, och vad gäller F så finns det en liten brist hos honom som har med avståndsbedömning att göra. När F tror att det tar fyra timmar att köra tar det antagligen sju. Har han bedömt att det tar sex timmar kanske det tar nio. Exempelvis trodde F att det skulle ta sex timmar att köra Highway 1 från San Fransisco till San Diego, vilket är fullkomligt omöjligt om man frågar vem som helst som kört sträckan, försåvitt man inte kör 250 kilometer i timmen på enfiliga slingrande bergsvägar.

. . . . .

Du kan läsa resten av Karins berättelse i alla fyrtioveckorna om du köper boken Det Välsignade Tillståndet, kostar endast 118 kr hos AdLibris.