Kanske tack vare min mardröm åker F och jag och köper det mest nödvändiga. Blöjor och tvättlappar och lite annat smått och gott. Så nu känner vi oss ganska redo. Vi beställer också ett skötbord som UPS levererar på lördagen. Vi har fortfarande inte packat upp det. Men jag ägnar mig återigen åt suspekta aktiviteter som att städa bland mina papper och dammsuga. Det kan ju vara ett tecken på att något är på gång.

Sedvanligt besök hos gynekologen och F är med den här gången också. Vi lyssnar på Trilles hjärta och gynekologen kollar om livmodershalsen har vidgat sig ännu. Det har den inte. Å andra sidan betyder det ingenting. Man kan ha vidgats några centimeter och det kan fortfarande dröja dagar eller veckor innan förlossningen. Beräknat datum är nu på fredag, den 19:e mars. Jag har packat väskan. Har till och med lagt ner CD-skivor. Känns overkligt att föreställa sig att man kommer till förlossningsavdelningen, sätter på en skiva och....kör igång så att säga. Man fattar det nog inte förrän man är där. Precis som man inte fattar hur det kommer att bli att komma hem som en liten familj.

Det droppar från mina bröst! Hjälp! Det blir helt blött under morgonrocken. Helt genomskinlig vätska, måste vara den berömda råmjölken. Eftersom det bara droppar från det ena får jag för mig att jag bara kommer att kunna amma från just det bröstet. En inte helt rationell tanke kanske.

Trille har varit ovanligt aktiv de senaste dagarna. Igår rumlade han runt som aldrig förr, jag hade svårt att somna på kvällen. Däremot var jag orolig för några dagar sen, för då var han så tyst, så tyst. Han brukar alltid göra mycket väsen av sig när jag äter, men den dagen rörde han sig knappt alls. Jag blev nervös förstås och var tvungen att lägga mig ner och räkna hur många gånger han rörde sig på en timme. Var på vippen att ringa gynekologens jour, men lugnade sen ner mig och dagen därpå var allt som vanligt igen.

När man läser böcker och tidningar om hur man ska sköta om det lilla barnet så finns det ju en rad föreskrifter. Exempelvis ska man inte använda färdigfuktade tvättlappar, utan bara använda vatten och bomull, om man ammar ska man vänta några veckor med att introducera flaska eller napp, man ska inte bada barnet i början pga navelsträngen osv osv i all oändlighet. Eftersom man är nybörjare på området är man ju skitnervös. Tänk om man gör något som det sen står i böckerna att så ska man inte göra, man är rädd att göra en dundertabbe och utsätta barnet för irreparabel skada. Det är nog viktigt att komma ihåg att om man av misstag råkar göra något som går emot gängse rekommendationer så behöver det inte betyda katastrof. Det går nog bra ändå.

Vi går på japansk restaurang på tisdagen. Ägaren av restaurangen frågar när jag väntar barnet. När jag säger att nu på fredag är det dags, uppmanar han oss att njuta av tiden fram till dess. "Sen förändras livet för alltid", säger han och lyfter menande på ögonbrynen. Jo, det har man hört förut.

I natt sov jag nästan inte alls för jag låg och oroade mig för det där med vaccinationssprutor. Jag väcker F som anser att vi inte kan lösa problemet kl. fyra på morgonen och vi kanske kan återuppta diskussionen lite senare? (Ibland är män mer praktiska än kvinnor. Det är sant. Jag blir ändå irriterad när jag ser boktitlar som anspelar på förmodade skillnader mellan kvinnor och män, nu senast en bok som heter Varför män aldrig kommer att förstå varför kvinnor behöver så många skor. Jag kan inte identifiera mig med sådana böcker. F har faktiskt nästan lika många skor som jag.)

Mina tånaglar är i beklagansvärt skick. Nagellacket flagnar. Naglarna behöver klippas. Synd att man knappt når ner för att klia sig på vaden. Vad göra? Jag ser framför mig hur jag ligger på förlossningssalen med mina sorgliga fötter och bestämmer mig för att göra en pedikyr, medan tid är. Sagt och gjort. Jag går till närmaste etablissemang. Man behöver inte gå så långt, det vimlar av sådana salonger här i USA. Kanske är det här med fötterna bara ett uttryck för kontrollbehov. Man kan inte kontrollera så mycket i den här processen. Men snygga fötter, det kan jag se till att ha.

Nu har jag gått en dag över tiden. Fick e-mail från C, skickat klockan fem på morgonen, för att meddela att hennes vatten gått. Är det inte min tur snart? Det känns overkligt att det kan sätta igång precis när som helst. När man minst anar det. Man kan sitta där med en kopp kaffe och en god bok och sen kör det igång. Man kan vakna mitt i natten och känna att nu börjar det. Otroligt spännande och skrämmande på samma gång. Idealt vore ju om det kör igång så där nio på morgonen och så kan Trille titta fram vid sextiden på kvällen. Senast.

N skriver och berättar att sjukhusmaten på det sjukhus jag ska förlösas var pest så vi skulle packa ner rejält med godsaker. Två tusen kalorier bränner man under en förlossning. Där kan Fitness center slänga sig i väggen.