Jag är rädd för förlossningen. För första gången har jag börjat tänka på det i reella termer. Idag är jag också trött på att vara gravid. Jag är trött på all förbannad snuva och förstoppning och eksem och sömnproblem och frågar du mig idag så säger jag att ett barn får räcka. Men det är ju sånt man knappt vågar skriva för man är rädd att man får äta upp det sen. Antingen har jag haft en förbannat jobbig graviditet eller också glömmer kvinnor bort hur jobbigt det kan vara (så är det ju med alla smärtsamma upplevelser, med tiden framstår de inte längre som så jobbiga) och kastar sig därför glatt in i nästa. För övrigt har jag verkligen fått nog av den stående kommentaren när man säger att man har en jobbig graviditet: Jaså, har du mått illa eller? Det verkar som det finns två accepterade graviditeter: en okomplicerad och en där man mår illa som en gris. Övrigt kniper man käft om. Särskilt allt som rör problem på det psykologiska planet. Bäst vi skyfflar det under mattan. Det är vi rätt bra . . . . .

Detta är första stycket ur aktuell vecka. Du kan läsa resten av Karins berättelse samt alla fyrtio veckorna om du köper boken Det Välsignade Tillståndet, kostar endast 118 kr hos AdLibris.