Nu börjar man känna Trille ordentligt. Han ligger och skvalpar runt därinne och då och då snärtar det till inne i magen. Som en liten fisk som vänder sig. Det är häftigt! Jag älskar att känna fosterrörelser. Vaknar man på natten och inte kan sova har man i alla fall lite sällskap av Trille därinne. Man påminns liksom om att han är där. Jag gillar det. En dag när jag sitter där i en skön stol med händerna på magen känner jag mig som tjejerna i graviditetstidningarna som ser avkopplade och sunda och glada ut. Förutom att jag har på mig gamla skidkalsonger och en sliten t-shirt från 1986. Och är finnig. För så ser modellerna aldrig ut.

Det sägs ju att man kan bli lite disträ när man är gravid. Kanske lite klumpigare också. Jag spiller ganska mycket te nuförtiden, men det beror mest på att jag försöker borsta tänderna och städa undan frukostkoppen på en gång. En morgon tycker jag också att det luktar lite bränt och lyfter på grötkastrullen för att se var det brinner någonstans. Det luktar bara mer och mer. Till slut inser jag att det är skärpet på morgonrocken som börjat brinna. Kom väl för nära gaslågan på spisen.

Eftersom svampinfektionen inte gått över ringer jag gynekologmottagningen och frågar om de har några råd. Verkar det inte som en god idé att pröva suppositorier istället för kräm för att bekämpa svampen? Absolut inte, kommer sköterskan fram till efter att ha rådgjort med den medicinska fakulteten. Suppositorier för man upp så långt i slidan så man vet aldrig hur det kan påverka fostret. Kräm verkar mycket bättre. Samtidigt undrar man hur mycket kräm man kan smeta på utan att det hjälper? Varför är det OK att använda suppositorier i Sverige och inte här? Vet min gynekolog något som ingen annan vet? Fan trot. Hur som helst insisterar jag på att bli undersökt igen för att verkligen fastslå om det är svamp så jag inte går och lider av någon annan hemlig åkomma. Sagt och gjort. Jag träffar gynekologen som tar sig en titt plus ett antal prover. Jag kan nästan garantera att du inte har svamp, säger gynekologen. Det här liknar mest en kronisk slidinflammation och så slänger hon fram en . . . . .

Detta är första stycket ur aktuell vecka. Du kan läsa resten av Karins berättelse samt alla fyrtio veckorna om du köper boken Det Välsignade Tillståndet, kostar endast 118 kr hos AdLibris.