| |
Någon har dragit bort den grå yllefilten. Plötsligt känns inte allt så nattsvart längre. Jag börjar se fram emot saker och ting igen. Det känns som att vakna från en mardröm. Det kanske låter lite banalt men det är så det känns. Är det för att de tre första månaderna är över? Kanske är det så enkelt. För första gången sen graviditetsbeskedet börjar jag känna förväntan på riktigt (inte bara sån förväntan som jag påtvingat mig när jag känt mig som mest ledsen: jo, men jag känner väl att det ska bli roligt. Eller?). Det känns roligt att det finns en liten Trille inom mig och jag kommer på mig själv med att klappa mig på magen ibland och säga saker som "det går säkert bra". Och jag spelar Pink Floyd och Leonard Cohen för Trille och mig, och det är ju mest elände i texterna men de känns förundransvärt rofyllda ändå. Dessutom vill man ju gärna att ens barn ska få bra musiksmak.
Idag har jag blivit utfodrad av SWEA Boston. Det är några svenska kvinnor som träffas en gång i veckan och äter frukost. Således har jag nu ätit paj, Och massor med bananbröd. Så fantastiskt gott. Och fett! Men fett är ju nyttigt för Trille. I rimliga mängder alltså.
Tyvärr har jag också drabbats av en svampinfektion i underlivet vilket är mindre roligt. Var hos gynekologen och fick en kräm idag. Kollade först runt lite på nätet om svampinfektioner och på den fantastiska "pregnancy helpdesk" fick man det goda rådet att det är bättre att undvika en svampinfektion från början än att få en, och sen behöva behandla den.Vad skulle man göra utan dessa fantastiska råd? Jag har bestämt mig för att sluta surfa runt på nätet och läsa om alla hemska saker som kan drabba en när man är gravid. Nästan helt har jag bestämt mig. Jag kanske tar en liten titt då och då.
Det är tydligen mellan två och tio gånger mer vanligt med svampinfektioner när man är gravid, tack vare hormonomställningen. Toppen! Inser för övrigt mer och mer att man skulle kunna gå omkring med de mest horribla infektioner och sjukdomar utan att ha någon aning om det, tack vare att de flesta symptom liknar de man går runt och dras med dagligen som gravid; huvudvärk, illamående, trötthet, lite lätt frusen och småfebrig. Inget idealtillstånd för en hypokondriker alltså. Samtidigt känns det skönt att kunna skylla saker och ting på graviditeten. Jaså, du tycker jag är sur och oresonlig? But honey, I am pregnant! Tyvärr kan man ju inte förklara för gemene man på gatan varför man ser ut som en finnig femtonåring i ansiktet. En kvinna som går utan underlagskräm och smink i USA är för övrigt en raritet. Så redan där skiljer jag mig från mängden.
Vid en av våra vecko-middagar visar en av tjejerna en bok hon köpt som ger råd om vilka barnartiklar som är bäst och billigast, allt från bilstolar till barnvagnar till blöjväskor. Det känns lite tidigt än så länge att ge sig in i den där djungeln. Jag säger i alla fall på skämt att det vore skönt att vara kommunist i någon stat där det bara finns en av allting, så slipper man välja. Tänk om det bara fanns en barnvagn och en bilstol, ja, då vore det ju inte så mycket att snacka om, man behöver inte oroa sig för att välja fel. Plötsligt vänder sig fem par ögon och blickar lite oroligt mot mig. Det blir en pinsam tystnad. Jag är inte säker på att de fattar att jag skämtar och hur som helst är det kanske inte den typen av skämt som går hem i just det här landet. Amerikanare är härliga, men man ska ha klart för sig att skämtsinnet skiljer sig rätt radikalt från många europeiska länder.
Igår tittade jag i brist på bättre på Flashdance på TV. Jag kom på mig själv att vilja se lika förförisk ut som Jennifer Beals och sitta och röka i slitna jeans. Tittade sen ner på min alltmer putande mage och kände mig i största allmänhet sliten, finnig och inte särskilt läcker. Men det är ju tur att man inte röker i alla fall. För Trilles skull. Förresten berättade en av tjejerna i min "mamma-grupp" att hon gått upp fyra kilo på 3 dagar. Hon äter och äter och kan inte hejda sig. Hon har haft problem med hetsätning sen tidigare, och graviditeten har bara satt igång processen igen. Vad tusan ska man råda henne? Och än en gång lär man sig denna livets läxa: borra inte ner dig för mycket i dina egna problem och tro att du är den enda som lider. Du kan vara ganska säker på att det finns en hel del som har det värre.
|
|